laba dhul · hal himilo
två länder · ett mål
följ linjen
inlandet · där hjordarna vandrar
Lamm som marinerats över natten i xawaash och stekts tills köttet släpper benet. Ligger på bariis iskukaris med sallad, lime och gröna oliver. Banan vid sidan, som det ska vara.
Basmati kokt i buljong med kardemumma, kanel och kryddnejlika, färgat med gurkmeja. Det kom hit med monsunen och stannade. Båda tallrikarna vilar på det.
flodlandet · där korna betar
Tunnskuren biff från flodlandet, hårt stekt och avslutad med grön chilibisbaas, på bariis iskukaris med sallad och lime. Bananen ligger bredvid.
hamnen · till att börja med
fyrarna · dryck
natten · till avslut
Himilomålet
“Nin aan dhul marin dhaayo ma leh.”Den som aldrig rest har inga ögon.
Under jiilaal, de torra månaderna, sjunker vattnet i brunnarna och nomaden går med sina kameler mot ett regn han inte kan se. Han går mot platsen där regnet ska falla, för hans far gick dit och hans far före honom. Det är himilo: en riktning man håller innan det finns något att visa upp.
Sjömännen hade samma sak. En dhow ligger i Berbera i veckor och väntar på att vinden ska vända, och när den vänder seglar kaptenen, med dadlar i lasten och inga bevis för att Indien ligger kvar där han lämnade det. Det gör det alltid. Riset på din tallrik kom tillbaka med den vinden.
Vi reste med samma slags ingenting: en riktning, några recept och namnen på två länder. Lamm från inlandet, biff från floderna och ris från havet mellan dem, allt på ett bord på Artillerigatan.